EN VECKA SENARE

Nu har jag varit en vecka hemma. Och det känns så bra. Visst var det kul att vara i Amerika, men det är inte alls samma som att vara hemma. Jag kommer att sakna många saker. Och en del inte så mycket.

Den här veckan har varit fylld bl.a. av kramar, frågor om hurdant det är att vara hemma igen, jetlag och födelsedagsfirande. En bra första vecka hemma igen har det varit. Det har varit härligt att se alla nära och kära och att gå på bekanta gator. Efter en så lång tid på ett nytt och så annorlunda ställe har fått mig att se och uppskatta Helsingfors på ett helt nytt sätt.

Men fast det är så super ljuvligt att vara här, kommer jag att åka tillbaka för att hälsa på alla jag träffade under min resa. Får se när jag börjar planera min nästa resa över Atlanten. Det kommer nog inte att ta allt för länge.

(Jag kommer att börja en ny blogg här i något skede, om någon skulle vara intresserad :) )

ONE LAST TIME

Thu 10/04/12

Sista gången jag kommer att se Chicago på en tid. På ett sätt var det lite konstigt att gå där, när jag visste att jag inte kommer att kunna hoppa på tåget och ta mig dit varannan dag och när jag känner mig får att vandra i en storstad.

Den här gången hade jag planerat att åka till Wicker Park, vad jag läst är det ett trevligt område med mysiga caféer och gallerier. Och äntligen skulle jag åka med L-tåget! Synd var det att den blåa linjen till Wicker Park inte åker ovanför gatorna som den röda linjen gör, men det här fick duga. Jag gick från Union Station till stationen, Monroe heter den, och efter lite flummande fick jag köpt en biljett. Jag vet inte vad jag förväntade mig av tåget, men det fanns inget speciellt med det. Litet och ynkligt.

Jag steg av vid Division och så här såg det ut:

Jag fick genast en känsla att jag var på fel ställe. Och det var jag. Jag hade stigit av en hållplats för tidigt när jag sedan hemma kollade på en karta. Men jag tänkte att jag börjar gå och ser vart jag hamnar.

Området påminde mig lite om London. Men det kändes lite ruskigt att gå där, så jag bestämde mig för att ta mig tillbaka till skyskraparna. Jag började gå tillbaka tills jag kom till en tågstation. Puuuust. Måste säga att jag hade inte förväntat mig att det skulle vara så kokhett den dagen. Jag hade nog kollat i förväg att det skulle vara lite varmare än det hade varit de senaste dagarna, men att det skulle vara 27 grader var jag inte förberedd på.

Efter en lunchpaus började jag gå igen. Jag bestämde mig för att gå till Grant Park som ligger bakom The Art Institute, där jag besökte tidigare. Men tydligen var det en otursdag för mig. Parken var full av tält, staketer och bajamajor för den kommande Chicago Marathon......

Jag hittade Buckingham Fountain. Den är enooorm (diameter är 81 m). Efter att sett den började jag vandra tillbaka mot stationen för att åka hem.

Snipp snapp snut, så var sagan slut. Det här blir kanske mitt sista inlägg på den här bloggen. Jag åker ju hem imorgon. Wow. Eller finns det några idéer för ännu ett eller två inlägg? Kanske borde jag göra ett inlägg för alla mina första-gången-i-mitt-liv, hahaa.

FINDING NEMO AT THE SHEDD AQUARIUM

Sun 09/30/12

På söndagen tog Dianes vän mig till Shedd Aquarium, som ligger på södra delen av downtown. Vi åkte till Navy Pier och tog en vattentaxi till Museum Campus. Förutom Shedden finns där The Field Museum och Adler Planetarium & Astronomy Museum.

(Bilderna är inte av den bästa kvaliteten, det var helt megamörkt inne i museet)

Museet har små avdelningar för olika slags djur deroende på varifrån de kommer och i hurdana vatten de lever i. I mitten finns en stor bassäng där det med jämna mellanrum dök någon typ och matade fiskarna och talade om dem.

Mina favoriter var de små färggrana grodorna.

Found Nemo!

En av avdelningarna.

Hade en stirrningstävling med den här. Han vann.

Till våra biljetter ingick en show.

Tränarna visade hur de får delfinerna och valarna att göra olika trick. Synd att hela grejen tog bara en halv timme.

Efter den här bilden tog akkon på kameran slut.....

Så jag fick inte bilder på maneterna, som var helt superdupercoola. Och inte heller av uttrarna. Eller närmare bilder av valarna efter vattenshown. Buhuu. Men kul hade jag! Jee.